Här pyntas det! Och när det fest -då är det Bananträd som gäller. Av ren nyfikenhet och för att jag älskar de Indiska ritualerna med Vediska recitationer har jag valt att stanna några extra dagar här i Thiruvannamalai.
Ramanashramam har bjudit in alla sina devotis till ett tre dagars program som man enligt sydindisk tradition ska göra i alla tempel vart 20e år, för att ladda och kalla in den andliga energin. Men ritualen är så kostsam att det blir sällan så ofta, läste jag när jag googlade det.
Så det har putsats, fejats och målats hela tiden här.
De har byggt uterum för att kunna göra homas, eldcermonier. Nu är det klart.
Antalet Braminer har också ökat här, för varje dag. Bramierna lär sig att recitera texter redan från det att de är små. Det är på det sättet som de Gamla texterna och kunskapen har hållits levande, genom årtusende. Braminerna känner man oftast igen på den vita tråden de bär över bringan. Även om de kommer klädda i jeans o skjorta bär de ofta tråden under kläderna. På antalet trådar kan man utläsa vilken familjeposition han har. Hur mycket av ansvar det vilar på honom.
Oneness och AmmaBhagavan har gjort en revolution inom den Indiska traditionen. I den 4veckors deepening som jag gick igenom, hade vi olika ritualer varje dag. För att underlätta processen.
Det var lika vanligt att det var en kvinna som gjorde pujan, som att det var en man. (Puja en ritual där man visar kärlek till det gudomliga, ofta med blommor, ljus o rökelse) vi fattar det inte som västerlänningar, men för Indier är det jättestort att man likställer kvinna och man för att utföra ritualer.
Traditionellt ska en kvinna inte ens gå in i ett tempel om hon har mens! Inom Oneness o våra dagliga besök i templet var det aldrig några kvinnliga restriktioner. Det betyder mycket för att förnya Indiernas synsätt på sig själva.
Men nu vi är i Ramanashram, här är det bramintätt, gamla stolta, som njuter av denna högtidliga ritual o små gossar som går i skola här. Det vita höftskynken och rakade huvuden.
Det tutas i lurar och eldas. De reciterar så de skräller i högtalarna. Mina öron bli snart utmattade av de Indiska högtalarna.
Jag går ut, beställer en kokosnöt av Lakshmi. Hon har suttit på samma ställe under alla år jag varit här. Hon är en mästarinna på att öppna en kokosnöt. Tre hugg och det är klart. En fembarnsmor. Hennes äldsta är i samma ålder som min Siri. Vi tittar igenkännande på varandra, hon har milda fina ögon. Vi växlar några ord. Sen sippar jag kokosnöt.
Ikväll, när mina öron har fått vila, går jag tillbaka till Ramanashram.
