När man är på Ayur Vedisk behandling så är det inte så smart att sitta och läsa dagstidning och bli upprörd. För läke och ommöbleringsprocessen skull ska man vila mycket och hålla sig vid ett lugnt och positivt sinnestillstånd.
Debatten som rörde om i Indien och som kokade på nyhetssidorna då vi var där, ögnade jag bara försiktigt. Rurik läste och refererade bland. Skit händer överallt tänkte jag, och tidningar vill sälja, så de hänger ut det. Men det är tufft att vara kvinna i Indien och att det blev ett sådant raseri är säkert för att detta var liksom var droppen som fick bägaren att rinna över.
Men kvinnor är utsatta världen över, både när de rör sig ute i samhället och i hemmet. - och övergrepp sker minsann inte bara i form av våldtäkt!
Sexualitet och våld är två ”kvaliteer” som ligger nära varandra, i samma chakara, baschakrat.
”Så är det även i hjärnan” tillägger i Siri när vi pratar om det. Våld och sexualitet har inget med varandra att göra. Ändå blandas de ihop -I krig är våldtäkt en vanlig ingrediens, som inte ens har räknats, förrän rätt nyligen.
När vi hemkomna bläddrar igenom en svensk dagstidning, ser vi att debatten uppmärksammats även här.
Men egentligen fattar jag ingenting. Varför ska halva befolkningen vara rädd för den andre? Jag har liksom svårt att tro att män föds till sexgalningar som inte kan tygla sig. Hur många män tvingas in i våldsamma beteenden mot sin vilja? Längtan efter ömhet och kärlek känns ju naturlig men att längta efter våld…. är det naturligt? Vad har man råkat ut för för att längta efter det? Jag är glad att våld och kvinnors värde tas upp på allvar i Indien. Men ska man komma till rätta med det behöver man nog se på hur man behandlar varandra över huvudtaget, även män. Våld föder våld.
Jag vet inte om Indien är värre än andra länder, men det är så naket, du ser det svartaste, svarta och det ljusaste ljusa. Det är verkligen ytterligheternas land.
Det jag ville skriva om idag var hur det då är att resa som kvinna i Indien.
Jag har ju rest de flesta gångerna själv. Jag känner mig mer trygg när jag reser i Indien än i Europa, rent generellt. Varför? De dricker sällan sprit. Det är emot religionen, och det är ett religiöst land. Vidare är de flesta människorna väldigt oskyldiga. De har aldrig sett en naken kvinna och de har inte så mycket fantasier om det, det märks.
Men träffar man på onyktra Indier, så är det obehagligt. En gång, en, så var jag med om ett obehaglig incident. Det var mitt på dagen, jag satt själv på en park soffa och ett gäng på fyra fem indier, fulla och rödögda kom. Det kändes genast att det var hotfullt. Vad de sa till mig har jag ingen aning om. Jag hade en manlig indisk bekant med mig som kom – därmed försvann de. ”hade det varit mörkt hade de våldtagit dig”, sa han krasst och tillade ”om det händer någon gång, så gå inte till polisen -då våldtar de dig en gång till. Gå till ambassaden”. Då var jag lite skärrad! (Det behövs nog en debatt om polisen också!)
Han sa en sak till, min vän, ”dessa människor ställer till det, även för Indier”. så är det ju, ruffliga människor finns över allt och ställer till det för alla.
Med andra ord, man får vara på sin vakt överallt, egentligen.
Så här var jag klädd nu, på resan till Punducherry. En lång klänning med bara axlar, tunna axelband och en sjal över. Om jag reste själv och till någon annan del av Indien skulle jag absolut inte resa så här. Av flera skäl. Jag är en fegis och vill inte utmana med mina kläder. Jag vill bli bemött med respekt, det blir jag om jag följer Indisk klädkod. Jag vill inte dra till mig tiggare, då är det bra att vara mer Indisk i klädval.
Köp dina reskläder på plats, köp en dress med tunika, byxor och sjal, Punjabidress. Att visa axlar och ben är vulgärt och de kommer helt enkelt inte att respektera dig på samma sätt.
Inte nog med det, Indier är oftast underbara, vänliga människor, om du klär dig enligt klädkod så bjuder du in till många fina möten och samtal! De ”vanliga” människorna vågar närma sig dig. De vill prata, visa…. och veta var du kommer ifrån. Ofta är det öppningen till oväntade äventyr och vänskapsband. När du kommer hem efter en sådan resa är du lycklig.
Nu är Indien i en brytningstid, och allt fler unga Indiskor vill klä sig västerländsk, men jag märker ändå att detta är regler som gäller. Så det är så här jag oftast är klädd, som bilden ovan.
Vidare, om jag är själv så är jag försiktig med att gå ut när det är mörkt. Jag lägger mig tidigt istället och går upp när kråkorna kraxar och man hör kvinnorna sopar framför huset…
