Tre hetsiga dagar. Ja, kanske inte för mig, jag har kommit och gått, men Ramanashramam har haft det intensivt.
Maha Kumbhabhishekam är tre dagars intensiv ritual man har i sydIndien för att öka kraften el Gudsnärvaron i tempel. Storslagen och kostsam görs den inte så ofta.
Blommor, det kan dom! Det här var liksom avslutningen, en blomförstärkning av Shivalingan. Tänk, alla dessa blommor som varje dag, i alla tempel offras! Vilka mängder! När det sen blir en ritual som den här, då snålas det inte. Blomman symboliserar mycket det öppna rena hjärtat, här blir det människans kärlek till Gud.
Sista dagens Stora Final var när prästerna under storslaget dån från trummor och lurar placerade ut de heliga kokosnötterna överallt i templet. Mest beundrade var de som placerades på taket.
”You Will never understand” sa en bramin som jag frågade om kokosnöten, första gången jag såg hur ömsint de bar omkring den, för många år sen. Det är nog lite svårt för oss att greppa, hur kokosnötten är symbol för Universum, symbol för tomhet och fullhet, för Gud själv. I vissa ritualer knäcker man kokosnöten -då är det symbol för att man knäcker sinnet (och det trancendenta, expanderade varat tar över.
Musikerna har haft fullt upp, som med sin musik och med rytmen har talat om vad som pågått.
Och, jag har aldrig sett så många Bhraminer på en gång, från små söta på bara några år, till gamla, riktigt gamla veteraner.
De var bara de riktigt gamla, kunniga brahminerna som satt vid den runda Homan. Homa är eldcermoni, och de pågick, avlöste varandra hela tiden. Kan tänka att de var dessa som var så kostsamma, det är bara det bästa man eldar upp, för att locka till sig de goda energierna. Massor med sanalwood har eldats upp.
Det finns olika sorters Homas, som man gör för att uppnå olika önskningar, så det kan vara lite olika, vad det är som går upp i rök.
Två av männen hade sin alldeles speciella uppgift och de jobbade sida vid sida alla dagarna. Självklart hade de min alldeles speciella uppmärksamhet på de jobbade med det gudomliga genom Yantras.
Riktigt, riktigt duktiga var dom. Jobbade med pulverpigment, kanske uppblandat med sand, direkt på marken.
Sen öste de på! Det bar blommor, kum-kum, gult ris, frukt och massor, massor an mantras!
Allting hände på samma gång, det var väldigt intensivt. Med all musik, mantras rök o ritualer.
Det enda som retar mig att jag inte var med och såg när de konstruerade Sri Chakran! Det skedde antagligen tidigt på morgonen -och jag hade ingen aning. Så fin, helt perfekt. Den är en komplicerad sak att manifestera, så det hade varit mer än spännande att se!
Sen får vi inte glömma MATEN! Det finns inget som ger så god karma som att ge mat och ingen fest är komplett utan mat!
ALLA är bjudna, alla som är där är bjudna, tre mål mat, alla dagarna. Då ser det ut så här! Lång led. Sen fyller vi på tills alla platser är fyllda.
Där sitter vi i långa led, på marken. Maten serveras på bananblad. Vi börjar med att tvätta av det, för säkerhets skull.
Maten är så nylagad, het, så jag kan knappt ta på den! Fantastiskt god. I ett snabbt tempo är alla serverade.
Marken är brun, sammetslen. Vet knappt om jag vågar tala om vad det är. Rurik vet. Det är gjord av kodynga, utvispad till en fin välling som man stryker golven med. Det håller flugor o ohyra borta, tro det eller ej!
Ja, det blev ett galet långt inlägg! Men detta är sista hälsningen från Thiruvannamalai. I morgon går en bil till Pondicherry där jag stannar på behandling en dryg vecka.
Ser you soon, dr Kannan. Big hugs to the girls!
