Nämen, jag skulle ju inte skriva mer från Thiruvannamalai! Men, men, jag kan ju inte låta bli! Titta Siri! Detta inlägget är speciellt till dig. Siri tog hand om en kråkunge, som blev en kär vän till vår familj, kråkan har sin speciella plats i vårt hjärta.
Så tydligen även på ashramet. Ramanas kontakt med allt levande kan man läsa om. Några av de djur som var speciellt tillgivna till honom ligger här på djurens gravplats. Mest känd är nog kon Lakshmi. Men jag log lite extra när jag såg kråkan.
Ramanas devotis ville ju hela tiden särbehandla och fjäska extra med Honom. Men han vägrade, åt alltid samma mat och aldrig mer än någon annan tex. Och han behandlade alla med samma ödmjuka respekt, till och med om det var en ekorre på besök.
Han fattade egentligen inte vitsen med kläder, så bara för att inte skrämma andra, klädde han sig enkelt i bara höftsklädnad.
Pengar, var inte någonting av värde för honom. Han tog eller befattade sig aldrig med pengar. Det är därför som man fortfarande är så generösa på ashramet, alla får samma mat. Ber man att få komma och är seriös, så får man tre dagars boende o mat, ingen frågar om pengar. Det är min privatsak, om jag vill donera.
Fint. I en värld där allt har ett pris. Där vi delar in varandra i bättre o sämre är det en fin påminnelse, att det kan vara annorlunda.
